Solceller påverkar elmarknaden
Regeringens budgetproposition för 2021 presenterades för någon vecka sedan, som innehåller många förslag för en grön omställning av samhället. Det handlar totalt om 9,7 miljarder kronor. En välkommen satsning – men räcker det för att snabbare nå klimatmålen?
Expansion i gröna näringar
Industri- och transportbranschen står för en stor del av koldioxidutsläppen. Inom dessa branscher pågår också en strukturomvandling, där behovet av el från förnybara energikällor kommer att öka markant under hela 20-talet. Därför är regeringens gröna budget inför nästa år ett steg i rätt riktning. Denna offensiva satsning kommer att leda till en rejäl expansion inom de gröna näringarna, t ex solcellsbranschen, men den kommer också att påverka den redan överetablerade marknaden för elhandelsbolag.
Riktad stimulans
Energipolitiken har de senaste åren valt att byta fokus från fossilfri elproduktion – inkl kärnkraften – till mer förnybar el från biokraft, vindkraft och solenergi, framförallt genom riktade stimulansåtgärder, t ex genom handel med elcertifikat och investeringsstöd till solenergin.
Ökad elektrifiering
Både Industriklivet och Klimatklivet får en ordentlig ekonomisk påspädning, med avsikten att öka användningen av förnybar el och stimulera till en allmänt större elektrifiering inom företag och samhället. Till exempel skall 10 miljarder kronor i gröna kreditgarantier ge både befintliga och nya industrier – t ex batteritillverkare som förser den alltmer elektrifierade fordonsindustrin med batterier – ekonomiska incitament att fortsätta på den inslagna elektrifierade vägen in i framtiden. Det inrättas också en Elektrifieringskommission och en nationell elektrifieringsstrategi för att påskynda energiomställningen inom transportbranschen.
Nya bärare av energi
Ett annat fokusområde är satsningen på nya energibärare – t ex vätgas – så att nya vindkrafts- och solkraftsparker skall få avsättning för överproduktionen inom sina närområden. För vindkraften ger det större klimatnytta, än att frakta den förnybara elen genom långa ledningar – med stora förluster på vägen – från norra Sverige till de södra delarna av landet.
Vätgas inom industrin
Storindustrin – t ex SSAB – satsar redan idag resurser att använda vätgas i sina processer inom ståltillverkningen. De släpper ut cirka 10% av Sveriges totala koldioxidutsläpp, så att gå över till vätgas för en fossilfri och koldioxidbefriad produktion av stål vore ett stort steg i rätt riktning. De behöver ca 15 TWh per år, vilket är mer än den stora vindkraftsparken i Markbygden kan producera, även efter att den är fullt utbyggd. Men den förnybara elen behöver trots allt inte förflyttas så långt, och därmed besparas överföringsförluster i långa ledningar.
Negativa utsläpp genom infångad koldioxid
Ca 200 miljoner kronor satsar också på s k negativa utsläpp, som innebär avskiljning, transport och lagring av koldioxid från biobränsle. Den första storskaliga Bio-CCS anläggningen – ett projekt hos Stockholm Exergi bio-CCS – kan vara i drift från omkring år 2025.
Höjd effektgräns
Solcellsbranschen får en efterlängtad höjning av effektgränsen som ger energiskattebefrielse för egenkonsumerad solel – från 255 till 500 kW. Det är ett mycket kraftfullt styrmedel för att öka andelen egenkonsumerad solel, vilket innebär en inbesparing av energiskatt med 35,3 öre per kWh.
Sikte mot obegränsad effekt
En obegränsad energiskattebefrielse för egenkonsumerad solel kan öka produktionen av förnybar solel från stora takytor till ca 5 TWh. Det innebär motsvarande 5 GW installerad effekt av solpaneler. Elbehovet under sommaren motsvarar ca 10 och 12 GW, vilket innebär att elmarknaden påverkas ganska avsevärt, eftersom nästan hälften av elbehovet aldrig matas ut på allmänna elnätet, utan stannar innanför fastigheten på vars tak solpanelerna är installerade.
Effektgräns ger effektbrist
Det kan tyckas att de politiska beslutsfattarna inom klimat- och energipolitiken inte alltid funderar tillräckligt långt när det gäller samhällsekonomiska eller miljömässiga följdeffekter av besluten de fattar. Ett exempel är effektbristen som blir följden av långa avstånd mellan den förnybara elproduktionen och elförbrukarna, där de svenska nationella och regionala huvudledningarna riskerar att bli flaskhalsen i elsystemet. Kortsiktiga partipolitiska vinster kan ibland tyckas gå före långsiktiga strategier, utarbetade i samarbete mellan politikens och marknadens företrädare.
Inte bara ekonomiska stimulanspaket – utan långsiktighet i utbyggnaden av förnybar energi, i takt med elnätets utbyggnad, med förkortade tillståndsprocesser och enhetliga skatteregler – vore välkomna inslag för att snabbare nå klimatmålen.
Artikel skriven av Ulf Wengeler.
